2005-10-13

Lönebildningsrapporten 2005

Näringslivet klarar löneökningar på 3,5-4,2 procent, men fler får jobb om de blir lägre

Återhämtningen av svensk ekonomi fortsätter. Genom fortsatt produktivitetstillväxt bedöms näringslivet kunna bära timlöneökningar med ca 3,5-4,2 procent per år i genomsnitt 2006-2015, med stor variation för individer och konjunkturlägen. Lägre löneökningar är dock samhällsekonomiskt önskvärt eftersom det ger lägre arbetslöshet och högre BNP.

Om arbetsutbudet inte ökar mer än i huvudscenariot och arbetslösheten inte blir lägre så krävs höjda skatter eller nedskärningar i välfärdssystemen med ca 8 miljarder kronor per år för att nå saldomålet om 2 procents offentligt finansiellt sparande.

Den utdragna konjunkturella försvagningen av arbetsmarknaden bröts andra kvartalet i år då antalet arbetade timmar började stiga. Sysselsättningen ökar med 1,0 procent 2006 och 0,7 procent 2007. Arbetslösheten faller från 5,9 procent i år till 4,7 procent 2007, delvis som en följd av budgetpropositionens förslag om en stor ökning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. BNP ökar med 2,5 procent 2005, 3,2 procent 2006 och 2,8 procent 2007. Den successivt stramare arbetsmarknaden medför stigande löneökningar och ett långsamt ökande inflationstryck. Penningpolitiken är välavvägd i nuläget. Om arbetsmarknaden och inflationen utvecklas enligt prognosen är det lämpligt att börja höja reporäntan i april 2006.

Svenskt näringsliv är konkurrenskraftigt

Näringslivets betalningsförmåga beror bland annat på det internationella kapitalavkastningskravet, eftersom det bestämmer avkastningskravet för investeringar i Sverige. Avkastningen på investeringar i Sverige bedöms i år vara internationellt konkurrenskraftig, det vill säga de svenska arbetskostnaderna är balanserade. Utflyttning av jobb till lågkostnadsländer balanseras därför av en motsvarande ökning av andra jobb. Därmed fortsätter den sedan länge pågående strukturomvandlingen av svenskt näringsliv.

Under 2006-2015 bedöms arbetsproduktiviteten öka med i genomsnitt 2,7 procent per år, vilket är något långsammare än under 1990-talet, men fortsatt starkare än under 1980-talet. Produktivitetsutvecklingen i det svenska näringslivet väntas även framöver bli något högre än genomsnittet för Sveriges viktigaste handelspartners.

Om produktiviteten ökar enligt prognosen förmår näringslivet bära årliga timlöneökningar på ca 4 procent, med stor variation för olika individer och konjunkturlägen. Vid alternativa realistiska antaganden beräknas ökningen istället till mellan 3,5 och 4,2 procent per år. Dessa siffror avser det genomsnittliga utrymmet för näringslivet och inkluderar bland annat avtalsenliga löneökningar, löneökningar utöver avtal samt eventuella arbetstidsförkortningar.

Lägre löneökningar skulle bidra till lägre arbetslöshet

Lägre löneökningar är dock samhällsekonomiskt önskvärt så länge arbetslösheten är alltför hög, eftersom det skulle bidra till lägre arbetslöshet, högre BNP samt skapa utrymme för lägre skatter eller högre offentliga utgifter. Om lönerna däremot ökar en procent mer i tre år skulle det medföra högre arbetslöshet och enligt ett räkneexempel kunna kosta ca 40 miljarder kronor sammanlagt i BNP-bortfall.

Löneutvecklingen i omvärlden är av mindre betydelse för hur snabbt arbetskostnaderna kan öka i Sverige eftersom det är inflationsmålet och inte växelkursen som fungerar som ett nominellt ankare för betalningsförmågan. På bransch- och företagsnivå kan lönejämförelser ändå vara av stort intresse, eftersom växelkursen då kan ses som given. Arbetskostnaden i Sverige är högre än i EU som helhet. Detta bidrar till strukturomvandling av svenskt näringsliv men ger inte upphov till bestående brist på arbetskraftsefterfrågan i Sverige totalt sett.

Ökat arbetsutbud krävs för bibehållna offentliga välfärdssystem

Vid en demografisk framskrivning ökar antalet arbetade timmar trendmässigt med endast 0,1 procent per år i genomsnitt 2006?2015. Det beror på att befolkningen i arbetsför ålder växer långsamt. Eftersom arbetsproduktiviteten beräknas stiga med ca 2,1 procent per år ökar BNP trendmässigt med i ca 2,2 procent per år.

Eftersom arbetsmarknaden är konjunkturellt svag i utgångsläget 2005 bedöms antalet arbetade timmar i huvudscenariot öka med 0,3 procent och BNP med 2,5 procent i genomsnitt per år 2006-2015. Om antalet arbetade timmar ökar så lite som i huvudscenariot så krävs höjda skatter eller nedskärningar i välfärdssystemen med ca 8 miljarder kronor per år för att uppnå målet om 2 procents offentligt finansiellt sparande. För att klara utfästelserna i de svenska välfärdssystemen utan skatte- eller avgiftshöjningar krävs att antalet arbetade timmar utvecklas betydligt starkare. Arbetsutbudet behöver bli högre och arbetslösheten lägre. Arbetsmarknadens parter kan bidra genom återhållsamma löneökningar så länge arbetslösheten är alltför hög samt genom att främja ökad rörlighet mellan branscher, regioner och yrken.

Nyckeltal

Årlig procentuell förändring respektive procent

 

2004

 

2005

 

2006

 

2007

 

2006-2015

 

BNP

 

3,6

 

2,5

 

3,2

 

2,8

 

2,4

 

Kalenderkorrigerad BNP

 

2,9

 

2,6

 

3,5

 

2,9

 

2,5

 

Sysselsättning

 

-0,5

 

0,2

 

1,0

 

0,7

 

0,2

 

Arbetade timmar (1)

 

-0,3

 

0,6

 

1,3

 

0,8

 

0,3

 

Öppen arbetslöshet

 

6,0

 

5,9

 

5,0

 

4,7

 

4,7

 

Reguljär sysselsättningsgrad

 

77,6

 

77,2

 

77,1

 

77,5

 

77,7

 

Produktivitet i näringslivet (1)

 

4,1

 

2,5

 

2,9

 

2,8

 

2,7

 

Arbetskostnader i näringslivet (1)

 

2,9

 

2,9

 

3,8

 

4,2

 

4,3

 

Betalningsförmåga i näringslivet (1)

 

4,5

 

2,8

 

3,8

 

4,3

 

4,3

 

KPI (2)

 

0,4

 

0,5

 

1,4

 

2,0

 

2,0

 

UND1X (2)

 

0,8

 

0,8

 

1,5

 

1,4

 

1,9

 

Reporänta (2)

 

2,2

 

1,7

 

1,8

 

2,9

 

3,9

 

Offentligt finansiellt sparande (3)

 

1,4

 

1,0

 

0,6

 

0,8

 

0,4

 

(1) Kalenderkorrigerad.
(2) Årsmedelvärde.
(3) I procent av BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksbanken och Konjunkturinstitutet.